Välkommen/startsida
Press

Kommande resmål

Bantul-Yogyakarta tour

Jorbävningen i Java

Milde himmel - tack
Rapport 1
Rapport 2
Rapport 3
Efterskalvens tidevarv
Med motorcykel genom katastrofen
Det indonesiska traumat
Raserade förhoppningar

Indonesien

Apoteket
Att åka tåg
Att äta
Att få gäster
Att skaffa körkort
Badstränderna
Banken
Barnen
Becak
Bilfan, del 1
Bilfan, del 2
Bilfan, del 3
Bilfan, del 4
Billigaste maten i Yogya?
Bingo cafe
Bird market
Borobudur Bar
Bröllopet
Bygget
Daglig städning
Den nya bilen
Det nya samhället
Ett indonesiskt hem
Excelso cafe
Guldkantad tillvaro ?
Husbandet
Huset på berget, del 1
Huset på berget, del 2
Ikea har anlänt till Java
Indiska filmer
Indonesiskt julbord
Indonesisk julgran
Indonesisk kärleksmusik
Indonesisk tv
Jag, en skogsägare ?
Mami
Marknaden
Mataffären
Med en tvättmaskin som ryggsäck
Papillion
Pelni - färjan
Personlig rapport från tsunamin
Polisi - tv program
Rusningstrafik
Sjukhuset
Svärmorstunga
Tante lies
Tiggarna
Till parangtritis med buss
Trädgården
Trafiken
Tvätta kläder
Universitetet
Uppåt väggarna
Vildhunden
Vårt nya hem
Värdighet
Yogyakarta, min själ

Sverige

Nattbuss och schottis
En reflektion
Ett kvarts sekel
Morgondoppet
Döden går ombord
Idioten
Ett gudomligt samtal
Lennart Manning
senast uppdaterad 2008-06-07
 
APOTEKET
Hidden Counter

Denna inrättning är nog sig lik över hela världen och samma är det här i Indonesien. Till och med stavas samma, nästan: Apotik. Men ibland hittar jag också ställen som stavas som på svenska och ibland står det som på engelskan: Pharmacia. Det är inte så mycket som är receptbelagt här. Ja, antibiotika o.d. är ju receptbelagt förstås och alla narkotiska preparat, självfallet. Indonesien har en ytterst hård linje mot narkotikan med stränga påföljder för den som ertappas. Med all rätt!

Mycket som är receptbelagt i Sverige kan man alltså köpa här utan den gula lappen. Till och med det berömda Viagra fast den är dyr förstås. Hur jag vet det? Hm.

Här i Indonesien finns också många alternativ till den västerländska medlen. De alternativa medikamenten har en stor del i människornas vardag och det finns många medicinmän och healare och”gummor” med sina gåvor. Så folket här tar ofta medicin mot sina krämpor med hjälp av växter och örter. Många botar sig faktiskt genom ”trolldom” och diverse hokus pokus. Tron kan ju försätta berg och det viktigaste är ju att man blir frisk med eller utan västerländsk hjälp.

De inhemska alternativen är ju förstås mer pålitliga och framför allt billigare. Akupunktur och zonterapi utövas av många och det är billigt att gå dit. De flesta människorna här går ofta på massage och håller kroppen i trim på det viset, likaså att de äter en helt annan kost än vad vi västerlänningar gör. Men hjälper inte de inhemska alternativen så måste en indones få hjälp från mer västerländskt håll och då skriver man ut mediciner. Tyvärr är de medikamenten som finns i Sverige inte tillgängliga här eftersom de heter något annat och har helt andra tillverkare än t.ex. Astra och Pharmacia UpJohn. Vem i dessa fattiga länder har råd att köpa deras dyra mediciner.

Min blodtryvksmedicin kostar i Sverige tusenlappen, det är näst intill 5 månadslöner för en becak-förare eller servitris på en restaurang eller cafè. Eller en industriarbetare (de tjänar c:a 150-200:-/mån.) Att gå till ett apotek är ungefär samma som i Sverige med skillnad på att alla är privatägda och inte är så ”stela” som de svenska apoteken. Här finns inga frikort eller liknande men konkurensen mellan apoteken håller nere priserna till en vettig nivå. Sen har varje läkare ett lager medicin som han/hon säljer direkt till patienten och han skall också ha förtjänst på detta.

Apoteket har sina stolar eller soffor att sitta ner på och de tar alltid hand om dig på direkten. Det kan ta lite tid eftersom man blandar ihop medicinen för hand, precis som i Sverige förr i världen. Under tiden tittar man på TV:n eller smyglyssnar på den nya kunden som kommit in. När apotekaren är färdig och ropar upp ditt namn så är det bara att betala och följa de intruktioner som står på de små platspåsarna som innehåller medicinen. Du får alltid exakt den mängd som du skall ha. Inte som i Sverige där du får en hel förpackning aller en jättestor flaska när du bara behöver en liten del av det.

Ta hostmedicin t.ex. Ibland händer det att man får en halvliters flaska, t.o.m. en liter flaska, när du egentligen bara behöver några skedar. Tänk vad pengar man skulle spara i Sverige om bara apoteken gav ut vad som behövdes. (Min personliga tanke)

Sen är det en annan sak som är bra med apoteken här i Indonesien. De har öppet ända till 9-10 på kvällen vi har ju bara något jourapotek som är öppet dynet runt. Vilket väl är bra för personalen men inte för kunderna, men är det monpol så är det. Det skulle vara intressant att privatisera apotekshandel och verkligen se vad som hände. För min del skulle det vara bra för jag är övertygad att priserna skulle gå ner. Men recepten skulle ju inte beröras nått, samma hårda kontroll som tidigare fast med mindre förpackningar som bara räcker för ändamålet.

Yogya i nov 2000
Sampai jumpa
Lennart Manning