Välkommen/startsida
Press

Kommande resmål

Bantul-Yogyakarta tour

Jorbävningen i Java

Milde himmel - tack
Rapport 1
Rapport 2
Rapport 3
Efterskalvens tidevarv
Med motorcykel genom katastrofen
Det indonesiska traumat
Raserade förhoppningar

Indonesien

Apoteket
Att åka tåg
Att äta
Att få gäster
Att skaffa körkort
Badstränderna
Banken
Barnen
Becak
Bilfan, del 1
Bilfan, del 2
Bilfan, del 3
Bilfan, del 4
Billigaste maten i Yogya?
Bingo cafe
Bird market
Borobudur Bar
Bröllopet
Bygget
Daglig städning
Den nya bilen
Det nya samhället
Ett indonesiskt hem
Excelso cafe
Guldkantad tillvaro ?
Husbandet
Huset på berget, del 1
Huset på berget, del 2
Ikea har anlänt till Java
Indiska filmer
Indonesiskt julbord
Indonesisk julgran
Indonesisk kärleksmusik
Indonesisk tv
Jag, en skogsägare ?
Mami
Marknaden
Mataffären
Med en tvättmaskin som ryggsäck
Papillion
Pelni - färjan
Personlig rapport från tsunamin
Polisi - tv program
Rusningstrafik
Sjukhuset
Svärmorstunga
Tante lies
Tiggarna
Till parangtritis med buss
Trädgården
Trafiken
Tvätta kläder
Universitetet
Uppåt väggarna
Vildhunden
Vårt nya hem
Värdighet
Yogyakarta, min själ

Sverige

Nattbuss och schottis
En reflektion
Ett kvarts sekel
Morgondoppet
Döden går ombord
Idioten
Ett gudomligt samtal
Lennart Manning
senast uppdaterad 2008-06-07
 
ATT SKAFFA KÖRKORT
Hidden Counter

Av någon outgrundlig anledning skall man ha körkort här i Indonesien. Det verkar ju inte klokt, för frågan är om någon har det. Men men, nu när vi har skaffat oss en bil så behöver Wayang ett körkort för att åtminstonde visa upp för polisen vid de kontroller som trots allt förekommer. Och naturligtvis för att visa upp för alla bekanta också förstås. Sen bilen har införskaffats, har Wayang övningskört med mas Beju som är bussförare på Damri, det statliga bussbolaget här i Indonesien. De kör också stadstrafik i Yogyakarta som ligger på södra Java. Han fick lära sig att växla och backa och att huvudsakligen köra på den vänstra sidan såsom seden är i detta land. Nu skall jag inte vara dum, det fungerar faktiskt riktigt bra med trafiken härnere. Skulle bara försöka vara lite lustig.

Det jävligaste är förstås att Wayang inte är bättre i mig när det gäller körning. Jag kör ju också buss, fast i Sverige och jag tog mitt körkort samma år som Wayang föddes. Så nu smörjer den gode indonesen mig och fjäskar så att vi kan åka ut och köra, vilket vi gör förstås, eftersom jag vill att han praktiserar så mycket som möjligt innan jag åker tillbaka till Sverige.
En dag sa Wayang: "Lennart, jag vill ha ett körkort!"
"Jaha" svarade jag med en fundersam min. "Då måste väl du gå till en bilskola då", fortsatte jag trevande.
Han såg upp från bordet där papper låg huller om buller, fullklottrade av de skisser till det kök som vi senare skall ha. Den förvånade blicken sa, att jag nog hade sagt nått galet för han svarade:
"Bilskola??" de svarta ögonen betraktade mig med skepsis och han tillade utan minsta tvekan. "jag kan ju redan köra"
"Jaha" svarade jag med ännu mer fundersam min. "Skall du inte ha papper på att du gått i bilskola då?"
"Nää, jag går bara till polisen och hämtar ut ett, men först måste jag göra ett prov förstås" .
"Jaha" svarade jag igen efter att ha tagit bort min fundersamma min och tillade. "Säg bara till!"
"I morgon kl. 9" kom svaret blixtsnabbt.

Han ville inte köra till polisstationen i Yogya, eftersom han skulle prova för körkort så det blev jag och vi parkerade bilen kl 08.50 utanför polishuset. Först regristerade han sig och betalade avgiften på ungefär 300:-. Tog fotokopia av sitt ID-kort och lämnade in det i lucka nr 1 och sen satte vi oss ner och väntade i en timma ungfär innan Wayangs namn ropades upp. Han fick gå in till en teorisal för att svara på 30 frågor. Man måste klara av 10 av dessa frågor för att bli godkänd och det var inga problem för Wayang. Sen skulle svaren rättas och en "besiktningsman" skulle avgöra om den sökande skulle utsättas för ett körprov eller inte. Vi fick vänta i ytterligare en timme innan hans namn ropades upp för andra gången i den skorriga högtalaren. Nu gick han till lucka nr 2 där han möttes av informationen att gå in till fotografen!!



Han var utsedd till att göra ett körprov men efter kraftiga protester från Wayang så slapp han efter att ha förklarat sina övningskörningar med busschaufförerna på Damri. Det hjälpte till att en av de tidigare chaffisarna på Damri nu arbetade på polisen och kunde "intyga" detta. Nåväl han gick in till fotografen och de tog ett kort via datorn och han fick också lämna ett fingeravtryck på glasskivan.

Sen ut i väntrummet igen och efter en c:a halvtimme knastrade högtalaren till och Wayang gick till lucka 3 där han kvitterade ut sitt körkort, inplastat och klart. Allt detta tog c:a 3 timmar och nu har Wayang ett körkort för motorcykel och ett annat för bil. Med en triumferande min satte han sig bakom ratten och drog iväg nerför gatan så att bechak-förarna hytte med näven och motorcyklister (t.o.m. dem) körde åt sidan. Efter att ha fått hjärtat på plats igen bad jag honom synnerligen strängt att stanna bilen. Därefter höll jag ett förmaningstal på ren svenska och sen en mening på indonesiska om att ta det lugnt. Och ske Guds vilja, färden hem gick i vanlig indonesisk lunk och allt var frid och fröjd. Så är det att ta körkort i Indonesien

Yogya i aug 2003
Sampai jumpa
Lennart Manning