Välkommen/startsida
Press

Kommande resmål

Bantul-Yogyakarta tour

Jorbävningen i Java

Milde himmel - tack
Rapport 1
Rapport 2
Rapport 3
Efterskalvens tidevarv
Med motorcykel genom katastrofen
Det indonesiska traumat
Raserade förhoppningar

Indonesien

Apoteket
Att åka tåg
Att äta
Att få gäster
Att skaffa körkort
Badstränderna
Banken
Barnen
Becak
Bilfan, del 1
Bilfan, del 2
Bilfan, del 3
Bilfan, del 4
Billigaste maten i Yogya?
Bingo cafe
Bird market
Borobudur Bar
Bröllopet
Bygget
Daglig städning
Den nya bilen
Det nya samhället
Ett indonesiskt hem
Excelso cafe
Guldkantad tillvaro ?
Husbandet
Huset på berget, del 1
Huset på berget, del 2
Ikea har anlänt till Java
Indiska filmer
Indonesiskt julbord
Indonesisk julgran
Indonesisk kärleksmusik
Indonesisk tv
Jag, en skogsägare ?
Mami
Marknaden
Mataffären
Med en tvättmaskin som ryggsäck
Papillion
Pelni - färjan
Personlig rapport från tsunamin
Polisi - tv program
Rusningstrafik
Sjukhuset
Svärmorstunga
Tante lies
Tiggarna
Till parangtritis med buss
Trädgården
Trafiken
Tvätta kläder
Universitetet
Uppåt väggarna
Vildhunden
Vårt nya hem
Värdighet
Yogyakarta, min själ

Sverige

Nattbuss och schottis
En reflektion
Ett kvarts sekel
Morgondoppet
Döden går ombord
Idioten
Ett gudomligt samtal
Lennart Manning
senast uppdaterad 2008-06-07
 
HUSET PÅ BERGET, DEL 2
Hidden Counter

Jaha, då har vi redan påbörjat byggnationen av muren runt om huset, som skall skydda för insyn. Vi har redan beställt och fått levererat 3.000 tegelsten för 420:-, 3 m3 sand för 90:- och 3 säckar med cement ā 40 kg för 63:-. Nu har ni priserna på detta byggmaterial. Under tiden så målade Wayang och jag om i det stora rummet, från det rosa-skimrande väggarna till vit färg. Likaså målade vi om taket i samma färg och nu har vi det fint i detta rum. På färgburken står det "Apel", alltså äpple så nu vet ni vad det är för vit färg vi använder oss av.

Samtidigt som de fixar muren runt om tomten så skall vi även bygga upp ett nytt kök och matplats på gården bakom huset. Resten avgården skall bli trädgård med en ny damm igen. Så huset kommer att bli c:a 20 m2 större efter ombyggnationen. Två gubbar är redan inhyrda för att utföra detta arbete till en kostnad av 50:-/dag. Det är skrämmande billigt och det är inte så mycket att göra åt. Kostnadsläget är så här i Indonesien och vare sig vi vill eller inte så får vi finna oss i detta, men vem klagar på det. Timlönen blir drygt 3:- !!!

Under dagen var vi uppe till huset och medan vi väntade på att sanden skulle komma så målade vi om på utsidan av huset, vid entre-sidan. Hettan är stark under den mördande solen och det är fortfarande torrperiod i denna del av världen. Träden börjar tappa sina blad och det enda som underlättar är vinden som blåser konstant och svalkar lite grann. Om c:a 1,5 månad kommer regnen och då blir det också svalare.

Fiskarna trivs i dammen och vi har tagit dit några vattenhyasinter som nu flyter omkring som solskydd för dem. Nu är vi beredda att köpa fler fiskar så att de får sällskap. Mas Suprio kom upp med det första lasset av sand i den lilla pick-upen och han lossade all sand för hand och det gick med förvånadsvärd hastighet. Med sig hade han 5 barn som stojade runt i området. De sprang ner till gubbarna som hugger ut sten lite längre bort från vårt hus. De hugger ut stenen för hand till skivor som de sedan säljer för 15:-/st. Det tar ett tag för att få klar en skiva. Om de åtminstonde hade sågat så hade det gått fortare, men icke.

Under tiden hade Wayang och jag börjat planera för husets slutliga lösning, för att få ut maximal yta. Vi bestämde var på bakgården köket skulle bli till och till min häpnad vann mitt förslag. Köket skulle följa huset och ligga längs med muren. Wayang hade förespråkat att köket skulle ligga separat längst bort mot muren. Det skulle i så fall bli en gång fram till köket och mot detta oponerade jag mig mot med motiveringen att det skulle ta alldeles för mycket plats. Och han höll med, kors i taket. För att jag skulle se hur det kommer att bli i framtiden så beslutade vi att starta upp byggandet omgående. Därför har vi redan köpt material och hyrt in arbetskraft. Nu vet vi inte hur länge gubbarna skall hålla på men troligtvis blir det ett par veckor och jag hoppas på att det blir någorlunda klart tills jag åker tillbaka till Sverige.

Mas Suprio hade lossat all sand och ungarna kom farande från alla håll när han ropade. De satte sig på flaket, på kanten av lämmen och jag bad inom mig att de inte skulle ramla av. Av skratten att döma så hade de jätteroligt. Jag minns själv när jag åkte med min pappa i lastbilen hur roligt det var. Speciellt när vi åkte ner till hamnen där alla de stora lastfartygen var. Här i Indonesien får barnen tidigt lära sig att handskas med risker och inte blir det så värst mycket gnällande om nån ramlar och slår sig. När jag åker iväg med bilen för att handla något eller köpa mat så möter jag de små knattarna som travar hem den långa vägen i hettan. Det är säkert ett par kilometer i den brännande solen och här finns det inga föräldrar som kör sina barn.

Vi målade färdigt på utsidan med den vita färgen som vi hade kvar. Längst ner av huset var det redan målat en meter hög kant av mörkbrun terakottafärg. Vi stod en bit från huset och tittade och det kändes riktigt hemtrevligt och vi kommer att flytta in i januari 2004. Det enda som kommer att saknas är telefonen och internetet men lösningen finns redan. En av mas Bejo`s grannar skall sälja sin satellit-telefon och med den kan vi ringa som vanligt. Den kan vi också flytta med var som helst senare. Betalar vanlig samtalskostnad men det enda beskymret är att den är dyr i inköp. Kostnade blir hela 4.500:-. Internet går inte med denna telefon utan det blir att åka till ett internet-cafč.

Det blir till att ta en funderare över detta.

Yogya i dec 2003
Sampai jumpa
Lennart Manning