Välkommen/startsida
Press

Kommande resmål

Bantul-Yogyakarta tour

Jorbävningen i Java

Milde himmel - tack
Rapport 1
Rapport 2
Rapport 3
Efterskalvens tidevarv
Med motorcykel genom katastrofen
Det indonesiska traumat
Raserade förhoppningar

Indonesien

Apoteket
Att åka tåg
Att äta
Att få gäster
Att skaffa körkort
Badstränderna
Banken
Barnen
Becak
Bilfan, del 1
Bilfan, del 2
Bilfan, del 3
Bilfan, del 4
Billigaste maten i Yogya?
Bingo cafe
Bird market
Borobudur Bar
Bröllopet
Bygget
Daglig städning
Den nya bilen
Det nya samhället
Ett indonesiskt hem
Excelso cafe
Guldkantad tillvaro ?
Husbandet
Huset på berget, del 1
Huset på berget, del 2
Ikea har anlänt till Java
Indiska filmer
Indonesiskt julbord
Indonesisk julgran
Indonesisk kärleksmusik
Indonesisk tv
Jag, en skogsägare ?
Mami
Marknaden
Mataffären
Med en tvättmaskin som ryggsäck
Papillion
Pelni - färjan
Personlig rapport från tsunamin
Polisi - tv program
Rusningstrafik
Sjukhuset
Svärmorstunga
Tante lies
Tiggarna
Till parangtritis med buss
Trädgården
Trafiken
Tvätta kläder
Universitetet
Uppåt väggarna
Vildhunden
Vårt nya hem
Värdighet
Yogyakarta, min själ

Sverige

Nattbuss och schottis
En reflektion
Ett kvarts sekel
Morgondoppet
Döden går ombord
Idioten
Ett gudomligt samtal
Lennart Manning
senast uppdaterad 2008-06-07
 
MATAFFÄREN
Hidden Counter

Att handla på ett supermarket är ju ganska lika över hela världen och Yogyakarta är inget undantag. Våran egna speciella supermarket ligger på översta våningen i den jättestora marknaden och heter Superekonomi. De har allt, trodde jag från början. Men i jämförelse med det andra så har de bara nästan allt. Men fullt tillräckligt för våra behov och de är billigare.

Alpha och Indogeer är stora varuhusmarknaderna och de är synnerligen välordnade i sann amerikansk stil. Den finaste och dyraste mataffären heter Hero och finns över hela Indonesien. Här handlar merparten av alla utlänningar för de har de importerade matvarorna. Ost t.ex. som är väldigt dyrt. De har också personal i överflöd, som i regel inget vet någonting.

Tillbaka till Superekonomi där vi skall handla lite grann. Vi trixar oss förbi i den täta trafiken och håller andan när bussarna kör förbi med ett kolsvart avgasmoln efter sig. Fruktansvärt. Parkerar och betalar 300 rupiah (c:a 30 öre) och det finns tusentals motorcyklar på parkeringen. Vi tar rulltrappan upp till översta våningen och in i den svala affären. Ett litet men ändå kaos råder i affären där kartonger ligger utspridda i gångarna.

Grönsaker handlar vi alltid på marknaden så den avdelningen hoppar vi över. Ibland får jag ett anfall och då köper jag äpplen från Australien, som kostar c:a 8:-/kg. Här finns också färdig lagad mat i stora varma kantiner. Bara att ta en plastpåse och hälla i önskad mängd och sen bort till vågen för att få det hela invägt.

Det är ett överflöd av varor i Indonesien och det märks även här. De flesta gångarna är fulla med paket, burkar och tuber. Jag sparade ett kvitto för att visa hur mycket det kostar att handla här. På Superekonomi handlar medelklassen i Indonesien som idag utgör c:a 50 miljoner av landets c:a 210 miljoner invånare. Flertalet av invånarna är fortfarande fattiga, men någon svält ser man inte här.

Kom ihåg att 1.000 rupiah är ungefär en svensk krona:
Socker 1 kg 3.700 Rp
Kaffe 500 g 8.725 Rp
Mangojuice 1 liter 4.600 Rp (synnerligen koncentrerad)
Disksvampar 2 st 2.000 Rp
Diskmedel 0,5 liter 3.225 Rp (refill-påse)
Tandkräm (140 g) 2.825 Rp (75 g i Sverige kostar c:a 20:-)
Tvålar 2 st 3.190 Rp

Totalt 28.265 Rp C:a 28:- kronor, billigt va!

Sen kommer det stora problemet. Kassorna. Många hävdar att det går långsamt i Sverige också, men åk och handla i här så får ni näst intill garanterat ett utbrott. En kund kan ALDRIG tänka sig att packa ner varorna själv i en påse. Först skall kassörskan stämpla in alla varor, sen skall hon packa ner desamma i påsar. Om det nu inte finns speciella personer som enbart ägnar sig åt detta. Hero har. Skulle något man köpt vara omärkt så måste kassörskan gå bort till hyllan och se efter koden på varan. Och det går inte fort. Folk är vana vid detta och fäster ingen uppmärksamhet på det inträffade, förutom jag.

Efter väl att ha handlat skall vi hem. 3 påsar på motorcykeln. Ibland har vi djuptfrysta saker och det slår aldrig fel. Vi möter bekanta och så skall det pratas och skrattas och kanske gå på cafè för att skvallra om det senaste inom bekantskapskretsen. Får påminna om att det är mellan 30-35 grader varmt ute och det som är djupfryst är inte längre djupfryst. Sitter man på motorcykeln på väg hem så är det en het hårtork som snabbt blåser bort all is och kyla i kassorna. Ja ja, det är som det är.

Yogya i dec 1999
Sampai jumpa
Lennart Manning