Hidden Counter
På södra Java ligger Yogyakarta som nog kan sägas vara Indonesiens kulturella centrum. Yogya ligger inåt i landet ett par mil och det blir en bit att åka om man skall ta sig ett dopp i havet. Det finns inget som tar emot havet innan Java så öns södra kust är dramatisk, och livsfarligt att bada i. De höga vågorna kommer med oerhörd kraft in mot stränderna och man kan dras ut i havet ganska lätt. Årligen drunknar ett tiotal personer vid Parangtritis badstränder trots alla varningsskyltar och röda flaggor överallt. Jag har själv stått nära stranden, väl medveten om faran, och känt ur sanden under fötterna rycks bort när vågorna drar sig tillbaka igen. En skrämmande upplevelse.
Det tar ungefär 45 minuter med motorcykel till stränderna där man får sin friska luft och vackra naturvyer. Den mest kända stranden för turister är ju Parangtritis och det är enkelt att ta sig dit ut. Man kan hyra motorcykel eller ta bussen ut. Bussarna är skyltade Yogya - Paris, förkortning av Parangtritis. En resenär får alltid betala för att koma in till området, beroende på vilket färdmedel man nyttjar. Gäller även till andra stränder också.
På helgerna åker en massa människor ut till denna strand för att koppla av och bada. Här badar folk med kläderna på eftersom vi är i ett muslimskt land, den lättare klädsen står turisterna för. Till den manliga publikens glädje. Parangtritis är också väldigt populärt bland backpackers och det finns många små mysiga losmen eller guest-house i området, där man kan hyra ett någorlunda rum för 50:- inkl. frukost.
Traditionen förbjuder folk att bada i gröna kläder eller baddräkter. Ty då vaknar havets andar och demoner och drar den badande med sig ut i havet. Det är att tänka på. En synnerligen väl utvecklad kommers pågår på och vid stranden och det finns också en hel del restauranger. För mellan 5 och 15:- kan du få dig ett skrovmål. Fisk är betydligt dyrare att äta, där får du räkna med c:a 30 - 40:-. Kommer man bara utanför själva Parangtritis så blir du mer ensam med havet. Det gäller bara att ha med sig vatten och något att äta. Stranden är betydligt mindre smutsig än i själva orten. Nedanför Parangtritis ligger också en annan berömd strand: Baron, lite mer klippor och avskilda vikar men inga bekvämligheter såsom restauranger och övernattningstillfällen.
Några mil väster om Parangtritis ligger ett ganska orört strandområde som heter Trisik och Congut. Eftersom det är mycket ont om turister här så finns det heller ingen övernattning på stränderna. Däremot förekommer det enklare matställen och i byarna så finns det förstås små affärer där man kan köpa vatten och läsk och något att tugga på. Här är stränderna gudomliga och man kan ha dem helt för sig själv. Wayang och jag brukar åka hit. Wayang för att måla och jag för att strosa på stranden och plocka snäckor. Solen är stark och vi båda är hög skyddsfaktor på oss. Undrar om det hjälper så mycket? Det blåser alltid härute så man känner inte solens heta strålning på kroppen. Som sagt det gäller att skydda sig.
Vad underbart det är att sitta och se på jättevågorna när de rullar in mot stranden. Det dånar när vattnet möter land. Jag kan sitta i timmar och se detta eviga skådespel, men det går inte. För sitter jag länge så ser jag ut som en vidbränd falukorv till slut. Jag brukar ta skydd under parasollen där Wayang målar. För det mesta sitter han och tittar på sin mobiltelefon för att konstatera att den inte funkar härute. Vilket elände. Så fort jag sätter fötterna i vattnet tittar Wayang oroligt på mig och skäller som en bandhund om jag går ut lite grann och som en lydig dito går jag upp igen, för att inte störa inspirationen. Bara efter ett par timmar brukar vi få nog och vi grenslar motorcykel för färden tillbaka till Yogya igen. Brukar åka över bergen för det vackra landskapet skull. Risfälten klättrar uppför sidorna i sina terrasser och det är gudomligt vackert. Vi brukar stanna till vid ett matställe med fin utsikt och Wayang känner sig lugn igen när den förbannade mobiltelefonen fungerar. Det kan vara någon kompis som ringer och skall säga något väldigt viktigt.
Ungefär sex mil västerut finns ett annat berömt ställe som är indonesernas semesterort. Pangandaran heter det. Många små hotel, losmen och restauranger som specialiserat sig på fisk. Det är mycket gott. Halvön längst ut är en nationalpark, en skyddad liten regnskog med massa djur. Dock mer eller mindre tama eftersom parken är väl besökt. Men hyr en guide för han tar er runt och det är faktiskt rätt intressant att se. En rar raffselia växer här och jag har faktiskt lyckats se den blomma. En köttätande stor illaluktande växt som bara blommar i några dagar innan den dör. En upplevelse. Det är bara parkvakterna som vet var de finns.
Man kan alltså ta sig ett dopp här på södra Java. Håll er på grunt vatten och bada inte i grönt.
Yogya i febr 2001 Sampai jumpa Lennart Manning
|