Hon slog till med våldsam kraft och drog med sig c:a 250.000 inte ont anande människor i djupet. Moder natur hade talat. Denna våldsamma jordbävning på 9,3 på R-skalan skakade om på norra Sumatra i Indonesien. Varannan minut kom det nya kraftiga efterskalv på mellan 5,5 – 6.5, som var och en för sig är mycket kraftiga skalv.

Java:
2000 km åt sydost åt Wayang och jag frukost i vår trädgård under det flätade bambutaket. Solen hade redan letat sig ner bland den yppiga grönskan och en fisk slog i dammen, irriterad över att inte ha fått någon mat ännu. Vi hade firat julen och nu var det redan annandagen och vardagen knackade på dörren. TV:n stod på inne i rummet och programmet tystnade och en upphetsad röst skrek på en dålig ledning. Jag hann att uppfatta många döda.

Sumatra:
Folket i Banda Ache på norra Sumatra hade sprungit ut på gatorna för att helt enkelt inte få husen på sig. Många hann naturligtvis inte.
Efter c:a en halvtimme efter det första förödande skalvet hade hundratusentals människor samlats på gatorna och på öppna platser för att komma så långt som möjligt från de raserade husen.
Med c:a 70km/timmen kom döden rullande in på norra Sumatra. Först drog sig havet undan och en del gamla gubbar och gummor anade vad som skulle ske, men för sent. Den 10-15 meter höga vågen brakande in mot kusten där ingenting skonades. In mot städerna och då framför allt Banda Ache. Folket var inte beredda på en tsunami, som denna dödsvåg kallas. Kraften är enorm och sveper med sig allt i dennes väg. Folk, bilar, hus ja allt. Det enda som egentligen stod kvar någorlunda helt i staden var mosken.

Java:
Endast en TV-kanal rapporterade om denna katastrof 24 tim/dygnet och de fruktansvärda bilderna rullade på hela tiden. En amatör hade lyckats att filma denna dödsvåg och härjningarna som den förde med sig. Genast startade insamlingar till denna krigiska provins som vill bli självständigt. Över hela Indonesien gick alla studerande ut och samlade in pengar i varje korsning. Varenda TV-kanal hade öppnat ett eget konto för offren, det gick väldigt snabbt. Jag satt som ett fån och glodde på TV:n. Hundarna sträckte på sig där de låg på golvet och utanför huset sysslade våra grannar med sina vardagliga sysslor. Gubbarna skvallrade som vanligt och kvinnorna gick efter deras småttingar med en tallrik mat och stoppade i dem en sked då och då!.

Sumatra:
Det kom två ytterligare kraftiga vågor som sköljde in mot kusten och förvärrade situationen ordentligt. Många döda följde med ut i havet när vattnet drog sig undan. En märklig syn, Banda Ache, det fanns inget kvar av staden med sina 300.000 invånare. En stor båt hade slungats upp inåt land någon kilometer och låg där precis som om den skulle målas om. En man satt utanför mosken och tårarna rullade nerför hans bruna kind. Hustrun och de 6 barnen var döda.

Java:
Nu kom det nya uppgifter på TV:n om andra länder som drabbats också. Thailand, Sri Lanka, Indien och ända bort till Afrika. Det märkliga inträffade, de första bilderna från Phuket i Thailand visades och det var en svensk som filmade tsunamin på detta ställe. Man hörde hans svenska kommentarer, märkligt att höra det på en TV i Yogyakarta på södra Java. Dagen efter for jag ner från Bantul och in till Yogyakarta för att kolla mailen på ett internetkafe.
Där låg det över 30 inkommande mail från oroliga anhöriga, vänner och arbetskamrater och fler skulle komma. Ringde till Wayang och avbeställde våra gemensamma dagliga uppgifter och tillbringade hela dagen med att besvara och lugna ner di svenske.

Den 28 dec. ryckte det till i marken runt vårt hus. Ett ytterst litet skalv rörde om lite grann. Bara i tre sekunder ungefär. Spricka i vardagsrummet ut mot altanen. Visslande gick Wayang ut och hämtade en hink och gjorde iordning lite cement och skrapade igen sprickan och jag blandade till lite kalkfärg och målade på efter det att cementen hade torkat. Syns ingenting nu. Vi har alltid lite cement och vår hink och lite kalkfärg, om utifall.

Visst är det kontraster, fruktansvärda sådana.

Från Manning