Man skall inte gråta över spilld mjölk eller om det var blod, jag minns inte så noga. Försöker bara komma på en bra öppning till denna story. ? Jaha, är vi igång? Då kör vi.

Saknaden efter den gamla bilen är inte så stor som vi hade trott. Den nya bilen har totalt tagit andan ur oss av hänförelse. Det är en kinesisk skapelse och heter KIA Picanto och det är inte markandens största bil, det kan jag lugn utlova. Men jisses vilken bra sak att köra. Tänk att bara ha en bensinmätare som dessutom talar om att det är dags att tanka. En bensinpump dyker upp när det är 4 liter kvar i tanken. Är inte dörrarna riktigt stängda så makerar den det också. Bältesvarnare förstås, vilket gör att vi numera alltid har bältet på oss. Ja det kan behövas av andra skäl också, inte bara för lampans skull alltså.

Sen har den AC, air condition, som vi noga förtydligar oss med ifall någon frågar. Men alla vet eftersom det är AC i alla bilar nuför-tiden. Ha tålamod, kära läsare, Wayang och jag har just kommit ut från stenåldern. Det är kallt, eller svinkallt, men AC:n skall vara på om man så skulle dö på kuppen. Ungefär som gästerna på uteserveringarna på Avenyn i Göteborg i sena april. De SKALL sitta ute om de så fryser ihjäl.

Denna lilla bil är 5-dörrars och fäller man ner baksätena så blir det ett väldigt bra lastutrymme. Har man passagerare där bak och bagage...ja, då blir det lite problem förstås. Men det är en annan historia. En radio med dvd-spelare finns också med. En fiffig sak måste jag säga. När man går ifrån bilen så trycker man på en knapp och radions front tas ut och den stoppar man i något som kan liknas vid ett glasögonfordral. Den är bara en cm tjock, det är otroligt bra. Jag har inte den ringaste aning om det finns sådana patenter i Sverige också. Skulle förmoda det.

För långa västerlänningar så är dessa små bilar ett problem. När jag sitter på passagerarsidan får jag plats med benen, men skall jag ha något i handsfacket då blir det trångt. Wayang är nog mest imponerad av att den har 5 växlar, fram alltså. Men han lär inte använda den 5:e så värst mycket efterson vi kör mest på bonn-vägar. Den nya bilen är bara hälften så lång som den gamle och det märks på körningen förstås. Wayang tar fortfarande ut svängarna ordentligt och det tycker jag är bra. För trottoarkanterna är väldigt höga och risken är stor att man kör mot dem annars.

Det är tyst när vi åker eftersom vi nuförtiden inte har rutorna nerdragna. Vilket jag saknar jättemycket. Att sitta med armbågen ut genom fönstret och riktigt glassa. Nu sitter vi i en lite glassbox och ser avundsjukt på när andra glassar i sina gamla bilar och på MC. Visst kan vi stänga av AC:n och dra ner rutorna men vi utnyttjar allt medans det är helt, så att säga.

Wayang har helt nya rutiner med den nya bilen. Överdraget skall på varje kväll och tas av vid morgonkvisten. Stenar bakom däcket skall fortsättningsvis också läggas dit, fast det inte behövs. En genomgång varje morgon för att upptäcka en eventuell repa. Känns detta igen måntro? Sen får ingen, förutom jag, köra denna skapelse. Jag skulle tänka mig mas Bejo förstås, eftersom han kör lugnt och har varit busschaffis.

Bilen är silverfärgad och tanken rymmer inte så många liter, skulle kunna tro ungefär 30 liter. Den drar 0,5 liter per mil och enligt en fantastisk tjock manual till bilen så skall den ha en slags avgasrenare också. Men jag får nog återkomma i ämnet lite senare
för jag skall kolla upp detta. Sen finns det air-bag också där fram förstås och även vid siddörrarna.

När man kör bilen är den faktiskt go att köra, det är lite action i lådan därfram. I ärlighetens namn så är det nog ingen långfärdsbil, för Wayang ville köra upp mig till Jakarta och det är 500 km dit. Nä, det blir inrikesflyget. Wayang tvättar bilen varannan dag och den skiner som en den lilla pärla den är.

Nu får vi bara se hur lång tid detta håller innan förstörelse och ”incidenter” tär på bilen, hoppas den håller länge annars kan det bli picanto.


Bantul i juni 2007
Sampai jumpa
Lennart Manning