Hidden Counter
Indonesien har ju drygt 13.000 öar varav några tillhör några av världens största. Skulle kunna tänka mig att det är världens största ö-nation. Dessutom lever här drygt 210 miljoner invånare och det ställer krav på transporterna mellan öarna. För den vanlige indonesen är flyget otänkbart, eftersom priserna är höga. Det återstår bara ett sätt: BÅT. Man kan åka på allt som flyter. Det är nog en tanke som de flesta här i Indonesien tänker på. Om det nu inte är för långt mellan öarna förstås. Det finns bara ett stort rederi som binder samman de flesta öarna i denna jättearkipelag och det är PELNI.
De kör med riktigt stora moderna båtar, även om de köpts begagnade från Tyskland. Det är PELNI som gäller när folk skall transporteras mellan öarna. Bolaget har 12 linjer allt från Sumatra till Irian Jaya (Nya Guinea) och de färdas länge på haven. Det tar lång tid och det gör faktiskt inget för livet ombord på dessa fartyg är underbart.
Jag har åkt några gånger mellan Surabaya på Java till Makassar, eller Ujung Pandang, på Sulawesi. Vidare har jag också åkte mellan Ambon på Moluckerna till Banda-öarna och tillbaka ett antal gånger. Samt en gång den långa 3 dagars-färden från Surabaya ända bort till Ambon. K/M Rinjani åker på dessa östliga turer och det är en stor färja, 9 våningar hög.
Dessa fartyg tar inga bilar utan helt och hållet passagerare och så har de separat lastutrymme också. Klass I, II, III, IV samt economi är de 5 klasserna ombord. Längst ner finns pig-class, eller economi, och det är stora salar där enkla träbritsar står tätt intill varandra. Här åker enbart indoneser och det är inte lönt att några "käcka" turister försöker att komma hit. Platserna är redan "sålda" till andra och det är svårt att på tillbaka dem igen. Man menar att turisterna har pengar att köpa upp sig till andra nivåer och det är bäst för alla parter om de fattiga indoneserna kunde få dessa platser längst ner i båten.
TV-apparater finns uppriggade på flera ställen i dessa stora sovsalar. Många röker härinne så luften är inpyrd och het. Biljetterna blir billiga på denna nivå och det ingår förresten 3 måltider om dagen i alla klasser. Härnere får folk mot uppvisande av sin biljett gå och hämta sin plåtbricka med ris och lite kyckling samt kokta grönsaker.
De andra klasserna är indelade enligt följande:
Klass I:
Första klass, AC med egen toalett och dusch, hett vatten och egen salong att äta i.
Klass II:
Samma som ovan, fast det är 4 bäddar.
Klass III:
8 bäddar, ingen AC, dusch o toalett i korridoren, maten serveras i stora matsalar, alla hytter med fönster.
Klass IV:
Samma som klass III, men inga fönster hytterna insides. 16 bäddar.
24 timmar tar resan mellan Java och Sulawesi och tiden ägnas åt att prata med glada och nyfikna indoneser. Deltaga i sällskapsspel är ett utmärkt sätt att få kontakt med befolkningen. Eller också kan man koppla av med att läsa en bok och låta den tropiska varma vindarna rumstera om i håret, eller njuta av havet. Båten har några kafèer, biosalong (!) och en enkel försäljning av matvaror och dricker som bara är öppet under gång.
Fartygen är i regel välskötta och det är massor av folk ombord, säkert upp mot 2.500. Många av passagerarna hittar sina egna ställen att vara i fred på. Många ryggsäcksturister sover uppe vid kommandobryggan, det är en tyst överenskommelse att få hålla till där. Ligger i sina sovsäckar direkt på golvet och umgås mest med sig själva.
Den 8 timmar långa resan mellan Ambon och Banda kostar c:a 30:-, utan hytt, och 3 dagars resan från Surabaya till Ambon i 1:a klass kostade c:a 375:-.
När fartygen anlöper en hamn är det kaotiska scener som utspelar sig när alla skall av samtidigt. Skrik och skrän och det enda sättet att få med packningen är att bära den på huvudet. Det är minst sagt en upplevelse, sök den!
Yogya I febr. 1999 Sampai jumpa Lennart Manning
|