Välkommen/startsida
Press

Kommande resmål

Bantul-Yogyakarta tour

Jorbävningen i Java

Milde himmel - tack
Rapport 1
Rapport 2
Rapport 3
Efterskalvens tidevarv
Med motorcykel genom katastrofen
Det indonesiska traumat
Raserade förhoppningar

Indonesien

Apoteket
Att åka tåg
Att äta
Att få gäster
Att skaffa körkort
Badstränderna
Banken
Barnen
Becak
Bilfan, del 1
Bilfan, del 2
Bilfan, del 3
Bilfan, del 4
Billigaste maten i Yogya?
Bingo cafe
Bird market
Borobudur Bar
Bröllopet
Bygget
Daglig städning
Den nya bilen
Det nya samhället
Ett indonesiskt hem
Excelso cafe
Guldkantad tillvaro ?
Husbandet
Huset på berget, del 1
Huset på berget, del 2
Ikea har anlänt till Java
Indiska filmer
Indonesiskt julbord
Indonesisk julgran
Indonesisk kärleksmusik
Indonesisk tv
Jag, en skogsägare ?
Mami
Marknaden
Mataffären
Med en tvättmaskin som ryggsäck
Papillion
Pelni - färjan
Personlig rapport från tsunamin
Polisi - tv program
Rusningstrafik
Sjukhuset
Svärmorstunga
Tante lies
Tiggarna
Till parangtritis med buss
Trädgården
Trafiken
Tvätta kläder
Universitetet
Uppåt väggarna
Vildhunden
Vårt nya hem
Värdighet
Yogyakarta, min själ

Sverige

Nattbuss och schottis
En reflektion
Ett kvarts sekel
Morgondoppet
Döden går ombord
Idioten
Ett gudomligt samtal
Lennart Manning
senast uppdaterad 2008-06-07
 
BYGGET
Hidden Counter

Ute på landet, c:a 12 km från Yogya, hade vi en gång köpt ett hus i ett kompleks, villaområde. Det ligger som näst sista hus i en s.k. radhuslänga, högst upp på en kulle, med naturen rätt in i vardagsrummet. Bl.a. stora bambuskogar utanför bakgården. Bambun här blir över 20 meter hög. Vi skulle bara ha detta hus som ett investeringsobjekt istället för att ha pengarna på en bank. Vilket var en osäker placering när bankkrisen slog till i Indonesien.

Nu har vi emellertid tröttnat på city-livet i Yogya och planerar att flytta till vårt "investeringsobjekt". Kåken är liten, med en boyta på endast 45 m2 men vi har en ganska stor tomt på baksidan och där skall nu ett kök och en matplats byggas. Samtidigt med muren runt om tomten.

Ett spännande projekt och inte alls så dyrt som det verkar. Köket muras upp som ett separat rum och matplatsen blir öppen med bara tak som skyddar mot regn och sol. Muren runtom blir hela 3 meter hög och skyddar mot insyn och Wayangs skräck för inbrott. Allt muras upp av 3 killar som har arbetat i 3 veckor med detta. C:a 4.000 tegelstenar har gått åt och med cement, sand och armering osv, så kommer hela kalaset att kosta endast c:a 4.500:-. Den inmurade bakgården är 9 x 12 meter.

"Kan vi inte ha en liten swimming-pool?" frågade jag med glatt humör. Wayang tittade upp från sin meditation i fiskdammen och sa: "Va??"
"En liten swimming-pool skulle väl vara käckt att ha" tyckte jag återigen hurtfriskt.
"Javiist, ett fotbad kanske," svarade han syrligt men ändå med ett leende på läpparna.
"Jag är rädd för att du kommer att anlägga en djungel på resten av ytan," sa jag med en förmanande ton.
"Äh, men lite växter behöver vi väl."
"Jo" svarade jag, jag vet hur dina mått är när det gäller lite. Snart blir det en djungel likafullt och det har vi nog på utsidan." Men visst blir det en fin trädgård senare, det är jag övertygad om.

I skrivande stund, sept. 2003, pågår detta bygge och vi kommer att slå ut lite väggar här och var och utökar själva husets boyta med c:a 10 m2. Köket börjar ta form och det ser ut att arta sig bra. När jag kommer tillbaka i dec. 2003 får jag beskåda hela härligheten och då blir också den definitiva flytten hit upp. Efter 5 år på Jl. Tirtodipuran i centrala Yogya så bosätter vi oss på landet, med den sköna tystnaden som finns här. Vattenbristen i stan och ett hyrt hus som håller på att jangsera gör vårt beslut lätt. I detta nya hus kommer vi att bo tills vi kommer att påbörja vårt nybygge uppe i bergen och jag räknar med att bo här i ett år. Sen kommer vi att behålla "radhuset" och hyra ut det för investeringsobjektet kommer att öka i värde hela tiden och det är bra att ha en reserv.

Men det kostar på, både Wayang och jag får försaka mycket komfort. Ett minimum av krogbesök och disco f.n. och vi äter mer på billiga ställen, vilket inte är fy skam. Maten är suverän på warungerna och man blir rejält mätt. Vi tar igen allt "förlorat" i framtiden och då får vi tid över för resor och avkoppling, som det ser ut nu. Man vet aldrig i Indonesien.
På framsidan av vårt nya hus har Wayang redan byggt en liten fiskdamm och en Balinesisk paviljong, där man kan sitta och se på den fantastiska solnedgången. Vi har också en budha-staty i denna hinduiska paviljong som bebos av 2 kristna i detta världens största muslimska land.

Vi trivs redan jättebra här på landet och trots att vi har arbetare som skall sköta bygget så kan jag inte sitta still med armarna i kors. Så jag målar om våra dörrar och fönster och den nya färgen kommer att bli grön. Kraton-grön. På burken står det Emerald grön och i det gröna kommer Wayang att fylla i med gul färg så som det är på dörrar och fönster i Sultan-palatset. Som läsaren märker så styrs våra liv härnere av traditioner som går igen i byggnationer av hus.

Nu har vi även fått reda på att det spökar häruppe för sedan lång tid tillbaka fanns här en borg och vårt hus står på själva norra porten. Dessutom finns här gått om ormar och då kobror !!!! men enligt sakkunskapen så är alla ormar borta nu. Hmmm.

Yogya i sept 2003
Sampai jumpa
Lennart Manning