Vi bor i Yogyakarta som ligger på södra Java och nuförtiden så har väl staden sina modiga 1,5-2 miljoner invånare. Stadsmänniska som jag är hyr jag mitt hus mitt inne i stadens centrum, nära till allt och alla. Vi bor på Jl. Tirtodipuran som är en tvärgata till Jl. Parangtritis, gatan som bär av till havet och alldeles vid den stora hotellgatan. Vi bor inne på en gård i ett nybyggd hus och bredvid vårt hus har ägarna smällt upp ett likadant hus som vårt. Där bor Greg, amerikanen, med sin fru.

Vi har en gemensam trädgård, ett ganska stort utrymme framför våra hus men som för tillfället har en massa skräp på tomten, detta sen byggnationen. Greg och jag skall bringa ordning i detta och anlägga vår trädgård. I hörnet av tomten fanns ett jättestort mangoträd men ägaren var tvungen att såga ner den eftersom risken var överhängande att trädet skulle blåsa ner i nästa storm och falla över grannen. Detta träd innehöll en otroligt mängd mango och när den bar frukt hade vi ett himmelrike.

Nu växer det upp ett nytt mangoträd och det växer fort. Vi har också två stycken papayaträd som också bär frukt. Det gör trädet året runt och efterhand som frukterna börjar mogna så blir det kalas för oss också. Ett stort bananträd står också på tomten och de långa stora bladen ger skugga på min altan.

Många trädgårdar har sin obligatoriska lilla damm med ett litet vattenfall och/eller fontän. I dammen så har de guldfiskar och en massa växter runt omkring. Området är naturligtvis upplyst av diskreta lampor nattetid. Detta är vad Greg och jag vill ha på vår tomt utanför altanerna. Nu är den uppfinningsrike Wayang på gång med att fixa till våra önskemål och han vill plantera ett antal växter, men Greg och jag har försynt påpekat att om vi vill ut till en djungel så finns det utanför staden. Gregs fru Linda tycker som Wayang så nu har vi bildat varsin pakt. Gregs och min pakt heter "Grön Attack" och vi har hemliga överläggningar, över ett glas öl förstås, eller två, hur vi kan förmå våra respektive att ändra ståndpunkt. Wayangs och Lindas pakt kallar vi för "Indonesien för indoneserna".

De två pakterna har haft en del överläggningar som i regel har blivit resultatlösa, men på senare tid har en öppning skymtats hos indoneserna för "Grön Attack" vill ha en liten gräsmatta som "Indonesien för indoneserna" bestämt avvisat. Nu har Linda fått en son och "Grön Attack" har med (fula) knep lyckats övertala Linda att det skulle vara bra för barnet att ha en liten gräsmatta att leka på. Till och med Wayang tycker så och det betyder att en överenskommelse är på gång.

Vår trädgård kommer att innehålla en stor damm med vattenfall och en gräsmatta, SAMT mängder med blommor och annat. Vi funderar på att odla orkidèer också, men det blir Lindas avdelning. I vår trädgård skall vi också ha en stor bur med fåglar i.

Det finns en liten smolk i glädjebägaren och det är hönsen som springer omkring på gården. Vi är innerligt trötta på dem och vi funderar på att "köpa" ut dem av ägaren och transportera ut dem till landet där de hör hemma. De skiter överallt och vi vill inte ha denna gegga. Så länge vi har det som nu är det inga problem med hönsen för vi kan sopa bort geggan och spola bort med vattenslangen. Men skall vi anlägga trädgården så måste hönsen bort.

Det finns faktiskt en lag i Indonesien som säger att fjäderfä inte skall finnas inom tättbebyggda städer. Jag tror nog att "Grön Attack" får sätta sig ner och smida nya planer. Vi är bra på fula trick så jag tror på en snar lösning.

Men jag skulle nog sakna tuppens galande på morgonen, förstås. Undra om jag inte skall lägga nya öl i kylen och ta en funderare med Greg, senare.

Sampai jumpa
Lennart Manning